I början på veckan var jag inne på Underbara Claras blogg och läste hennes inlägg om hur hon skrivit ett bidrag till "Rosa boken" och hur svårt det hade varit för henne att skriva detta. Så fort jag ser, läser, hör ordet cancer drar magen så välbekant ihop sig och halsen känns plötsligt väldigt trång, samtidigt som ögonen börjar svida. Jag hatar cancer, HATAR, HATAR, HATAR! Den tog min mamma. Alldeles för tidigt. Och jag saknar henne. Så vansinnigt mycket! Det var visserligen inte bröstcancer som tog mamma, utan sviterna efter hennes behandling mot leukemi. Men det spelar ingen roll. Cancer är cancer oavsett form. I år är det fem år sedan och som sagt, klumpen av saknad i magen finns där och gör sig påmind, så fort jag hör något om just cancer. Den kommer aldrig att försvinna.
Jag beundrar Clara för att hon orkade skriva. Jag har självklart köpt boken, men den kommer att få stå oläst i hyllan. Jag orkar inte läsa, inte än. Någon dag kommer jag säkert att orka och jag vet att jag kommer att läsa med tårarna rinnande. Det jag funderar på nu och hmm:ar över är om jag kan bidra på något mer sätt precis som Clara, mer än att skänka pengar, köpa boken och Missonis armband på Lindex tex. Så att någon annan får behålla sin mamma.
Sedan insåg jag att jag kan börja här och nu. I bloggen, genom att uppmana er att bidra också. Köp boken, armbandet, eller något helt annat eller ge bara lite pengar. För vi måste hitta ett botemedel mot detta. Cancerbehandling kostar. Den är svindyr rent ut sagt. Min mammas behandling kostade över en miljon. Som tur är bor vi ett land där man betalar skatt och där människor kan avvara lite av sina pengar till forskning. Här spelar det ingen roll om man är fattig eller rik, alla får i allafall chansen att överleva. Men det behövs alltid mer. Om du vill som sagt, så finns några förslag till hur du kan hjälpa här.
Rosa bandet kampanjens Boken hittar du Armbandet hittar du
sida hittar du här: här bland annat: här:
Bra sagt!
SvaraRaderaPuss & kram
Cissi
Tack!
RaderaPuss och kram tillbaka!