lördag 4 augusti 2012

Hmmm... Achtung farbrorn, achtung!!!

Igår begav sig M1 ut på en liten utflykt med en god vän, A, till Hästholmen i Östergötland. En liten sommarpärla där man kan hitta egentillverkad italiensk (?) glass. 
 
Här börjar ju M1 hmmm:a direkt. Vän av ordning undrar ju direkt hur en egentillverkad glass från Hästholmen kan bli italiensk? Men, men...
Vi hade tänkt besöka lite loppisar och fika och ha det allmänt trevligt. Som vanligt när vi ses så pratas det en hel del och vi hann bla tappa bort en loppis, spårlöst, puts väck i lilla Hästholmen och det är starkt jobbat. Men den kom fram till slut. 
När man är ute och far med A så brukar det av nån anledning bli ganska händelserikt. Hon har den effekten. Men igår tog avslutningen på dagen priset, tack vare en förvirrad, tysk, gammal farbror som definitivt inte skulle gett sig ut på vägarna över huvud taget! Till det här inlägget har jag lagt till A:s statusuppdatering på FB. Till berättelsen kan också tilläggas att farbrorn skulle till Dalsland, men hade tagit fel, enligt honom själv, i en rondell i Jönköping (!?) och på så sätt hamnat i Hästholmen. För det fanns inga avtagsvägar mellan Jönköping och Hästholmen där han kunde kört av för att komma rätt? Eller? Ja jösses! Tilläggas kan också att A använder sin bil en hel del i jobbet och att det här är 5:e gången på mindre än ett år som hon blir påkörd när hon står parkerad. Jag tyckte så synd om henne. Men som tur är har A en fantastisk humor som hon ger prov på här. Å jodå! Jag använde den lilla tyskan jag kan och motade bort alla bilar på vägen hem. Achtung, achtung!!!
"Okej. Det där lilla ögonblicket som sker precis efteråt, då allt har hänt. Då man fortfarande tror att man kanske har en liten möjlighet att påverka situationen och få allting ogjort genom att inte riktigt ta till sig att det faktiskt har hänt. Och så ögonblicket efteråt, när informationen gått fram och man inser att det faktiskt har hänt. Att bilen faktiskt har blivit påkörd. Igen. Att bilen stillaståendes på en mack blivit påkörd framifrån av en Wolksvagen minibuss. Eller ögonblicket när man inser den som kört på bilen är en tysk äldre förvirrad turist som inte pratar ett ord svenska.

När man tar upp mobilen för att ringa efter hjälp och du hör hur den börjar signalera att batteriet är snart slut. Det här lilla vakuumet av tid som uppstår när hjärnan febrilt letar efter en lösning att nå fram till den förvirrade mannen som hela tiden tycks bli mer stressad, ojar sig och rabblar något på tyska tyst för sig själv.

Jaha, tydligen så talar mackägaren tyska. Jo, han är lite försenad men skall dyka upp om ca 10 minuter. Det har han sagt i alla fall. Det bor dessutom tydligen någon längre ner på gatan som pratar tyska men honom har vi inte telefonnummer till.

Sen när du kommer på att du faktiskt hann att både stoppa in ditt kontokort och slå in kod för att kunna påbörja tankningen men att du inte varken hann påbörja den eller avsluta och du funderar på om någon hunnit tanka på ditt kort? Den äldre mannen står nu och pekar på din bil och talar med ganska hög stämma ”nichts passiert”.

Sen, ögonblicket när samhällets präst helst plötsligt dyker upp. Som hört vad som hänt och tillråga pratar nästan flytande tyska. Och så ögonblicket i bilen efteråt, när du blir lite lugnare för att tankningen hunnit avbrytas och du inser att du nog gjort vad du kunnat, alla uppgifter är ju insamlade. Och du kiknar av skratt för att ditt resesällskap med stort allvar sitter och ropar ”achtung” till nästan alla bilar som ens vågar sig i närheten av din bil.

..Och så nu, ögonblicket när du sitter och förhalar att återigen ringa till försäkringsbolaget..samt att du inser att du kommer ha den längsta statusuppdateringen. Ja, då är det liksom värt det."
Är det konstigt att det hmmm:as en hel del när dagarna ibland
(faktiskt oftare än man tror, ni skulle bara veta) ser ut såhär?

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Hej! Vad kul att du lämnade en kommentar!

      Ja, den var alldeles säkert jättegod, det såg så ut i allafall! Vi var dock så hungriga att vi behövde nåt lite matigare just då, men de som satt och åt glass såg väldigt nöjda ut. De hade även nygräddade våfflor som serverades med samma glass. Inser nu när jag skriver att vi nog borde valt glassen... det låter ju precis som du skriver väldigt gott. Hmmm...

      Radera