Hmmm...

Idag skulle min mormor fyllt 90 år, om hon hade fått leva. Hipp, hipp hurra för dig! Hoppas du kan se dina rosa rosor genom molnen!

Min lilla mormor... starka, kloka, stolta mormor!!! Som skilde sig redan på 40-talet för att min morfar av någon anledning inte klarade av att vara den man som hon behövde, eller någon speciellt bra pappa heller för den delen. Gissa hur stor skandalen med skilsmässa och en ensamstående mamma med två små flickor var i det lilla samhället på den tiden? Men hon gjorde det för att hon var tvungen, med rak rygg och en stolthet som heter duga!

Dessutom bakade hon väldens bästa bullar, gjorde de godaste köttbullarna och gräddade de frasigaste plättarna!

Jag spenderade mycket tid hos min mormor som liten. Vi åkte runt i hennes ljusblå Anglia på utflykter och vi lekte alla möjliga hittepålekar. Ja, för det var liksom grejen med mormor, hon var inte bara barnvakt, hon var med i lekarna jag lekte, hon lärde mig sticka, baka bullar och försökte lära mig knyppla (jag var hopplös!). Dessutom lärde hon mig att klara mig själv, precis som hon uppfostrat min mamma. Man måste klara sig själv och inte vara beroende av någon annan, så att man kan välja vilka personer man har nära i sitt liv, brukade hon säga. Kloka ord!

Jag saknar dig!!!

Bilden är lånad här: oldcarbrochures.org