Hmmm... sparka kring i löven och jogga långsamt.

Det sägs ju att man när man hållit på regelbundet ett tag och tränat börjar längta efter nästa gång. Den känslan letar jag efter. Men för att nå dit måste man ju träna har jag förstått. Å det är ju det som är lite jobbigt innan man har hittat just den där känslan. Men skam den som ger sig. Igår pallrade jag mig iväg till motionsspåret för att lunka... ja, jag har inte kommit upp i nåt löptempo att tala om ännu, men jag jobbar ju på det. Just nu är det mer jogga långsamt för att snacka Vårruset-termer. 5 km i motionsspåret betade jag av iallafall. Det var lite krispigt i luften och sol och jag kunde sparka lite i löven medan jag tog mig framåt på min runda. Banne mig om jag inte också faktiskt kände ett litet wow medan jag var igång. Inte bara efter att träningen var slut. Så det är väl bara att trotsa träningsverken i ljumskarna och på´t igen idag och se om den där längtan dyker upp nån gång. Tjing!